Coca-cola

Coca-cola var en av de allra första color vi testade. Av naturliga skäl var vi inte lika fullfjädrade colatestare då som vi är nu, och vi har därför känt ett bra tag att recensionen behövde uppdateras. Här är resultatet, som från och med nu ersätter den gamla recensionen.

Vad ska man säga om colan som mer eller mindre definierar cola? Det finns mycket sockervattensfilosofi att gräva ner sig i, men en sak är säker: Coca-cola kan man knappast prova med helt nya ögon. Det är nog ganska få som tydligt minns sin första colaupplevelse. (Har jag fel där läser vi med glädje era första och/eller starkaste colaupplevelser i kommentarerna!) Min mormor liftade till Paris och drack där Coca-cola tillsammans med morfar innan drycken ens blev tillåten i Sverige, men vi som är av lite senare datum får ju mer eller mindre cola redan med barnmaten. Nåja.

Förpackningen hade vi inte mycket att säga om i vår första recension, och det har vi väl egentligen inte nu heller. Den aktuella designen på etiketten (och tillhörande flodvåg av reklam) är i mitt tycke riktigt trevlig, färgberikad variation från baslinjen.

Skummet är väldigt snabbt försvinnande, men kolsyran är riklig. Glaset är fullt av stora fina bubblor som håller sig kvar och skapar ett mysigt bubblande ljud bra mycket längre än jag väntat mig.

Det doftar cola. Och smakar så. Jag dricker oftast lightcolor, så ofta när jag dricker sockercola "återupptäcker" jag hur fyllig den känns. En bekant till mig har beskrivit Coca-cola som "den ultimata läskedrycken. Den bara glider ner." och det ligger verkligen något i det. Coca-cola smakar sött och rejält med cola, men lämnar ändå inte någon extrem sliskkänsla i munnen.

När Coca cola tappar i kolsyermängd, som dagen efter första öppnandet, blir den klart sliskigare. Men även med mer sliskighetskänsla och mindre svalka är den nästan misstänkt lättdrucken.

Jag gav mig in i den här recensionen med föresatsen att försöka se på Coca-cola med lite nya och kanske kritiska ögon. Det gick förstås inte alls. Det är nog helt enkelt för inpräntat i mig att det är detta som är cola med stort C. Förfinad, bearbetad och marknadsförd genom åren för att vara den nedglidande läskedrycken. Lika trygg och stabil som Volvo, IKEA och McDonalds. Det är, faktiskt, fortfarande, gott och välgjort, men aldrig överraskande och spännande. Därför blir det, efter många cirkelfunderingar, till slut en fyra i smakbetyg. Mer än så skulle ändå kännas lite som att sätta maxbetyg på mellanmjölk.

Skriven av Fredrik Björeman 2007-06-24