Fritz-kola

Sällan har vi blivit så uppjagade av en colasort som när Peter tipsade oss om Fritz-kola. Den tillverkas av två entusiastiska tyskar, Lorenz och Micro, som också pryder flaskornas etiketter. Det är nästan så att vi blir lite sentimentala där vi sitter och smuttar på Fritz-kolan. Ett par kompisar som bestämmer sig för att utmana de själalösa storföretagen och tillverka produkter med massor av kärlek i. Vackert. Tänk om fler produkter producerades av såna här små kompisföretag. Mindre effektivt kanske, men måste allt vara så effektivt hela tiden? Jag blir lite trött varje gång jag ser att det står Unilever eller liknande på baksidan av en produkt.

Men, vi är ju kritiker här, och vi faller inte för såna snyfthistorier. Inte så mycket i alla fall.

Fritz-kola innehåller mycket koffein, 250 mg/l för att vara exakt. Det är definitivt i toppskiktet när det gäller koffeininnehåll, bra om man vill bli pigg, dåligt om man är gravid eller liknande. Fritz-kola ser väldigt inbjudande ut på alla sätt. Det är en riktigt skön flaska, och colan skummar livligt när man häller upp den.

Fritz-kola luktar colagodis, och man väntar sig en ganska söt historia. Colasorter med mycket koffein brukar nämligen vara ganska söta (se exempelvis Afri-cola), troligtvis för att balansera upp den lite sträva koffeinsmaken. Fritz-kola är helt klart mer uppfriskande än sliskig, vilket också gör att man känner koffeinsmaken tydligare. Om man gillar det eller inte är naturligtvis en smaksak, personligen tycker jag att det är trevligt, även om smaken ligger lite väl nära gränsen för vad jag tycker är för vattnigt. Det trevliga med lite friskare colasorter är att man inte tröttnar på dem så fort. Den första flaskan Fritz-kola slank ned utan att vi märkte det, något som aldrig skulle ha funkat med en sötare cola.

Vi hade höga förväntningar på Fritz-kola, vi hoppades att den skulle vara riktigt god och vi blev absolut inte besvikna, snarare tvärt om. Fritz-kola är snygg, uppiggande och smakar gott. En riktig höjdarcola helt enkelt!

Skriven av Martin Gunnarsson 2008-02-03